ekoism

du bestiger tron om att människan är natur

Jannicke — Fri, 03 Sep 2010 07:47:20 +0000

Bilder Allison Davies

det här är inte en dikt

Jannicke — Wed, 01 Sep 2010 19:21:39 +0000

ögonblick från fjärran:

Cirkelrörelser på ryggens tavla
fingertoppar söker flytminor
för att desarmera smärtan.

De bygger bo i hårets oföljsamhet
trasslar om i virrvarr av rörande
avvikelse från villospår.

Spår på hud.

Huvud axlar knä och tå.
(knä och tå)

Vilar i gropen vid halsens slut
för att lära dess namn
för att lära sig gräva
till hjärtats slag.

(fossa jugularis sternalis)

i kropp av anonymitet är hågen beklädd

Jannicke — Tue, 31 Aug 2010 07:00:27 +0000

Bilder Bill Durgin

Dörren är olåst

Jannicke — Mon, 30 Aug 2010 20:21:00 +0000

faran i vitögat.

Kroppen ekar utan dig
omkring (i) mig
ljudet av sälta sköljer
över hudens landskap
studsar mellan kala väggar.

Att vara galen i ett täcke av dun.

Jag avskyr dig för det.

(dörren är låst, jag ljög)

hjärtklös, ut/flykt

Jannicke — Sun, 29 Aug 2010 19:22:18 +0000

Det är lite så. Mjölkigt; tunt.

Sänghoppning, äppelskal i ett sjok, spökregisserande, vattengång, åktur bara för att åka, tupplur. Och kvar är känslan – den tidiga, den med eller utan täckning. Kvar är känslan.

Jag klarar inte vissa människor nu – jag känner inte igen mig själv.

I stället söker jag flygplan att hänga i taket. Har sand i tankarna. Är ovillig att sova.

I morgon är det nytt.

(jag vill (inte))

torn av hav, hav tornar, havstornering

Jannicke — Wed, 25 Aug 2010 07:38:05 +0000

Vattnet omsluter, hud av gås. En sista gång. Igen.

i det som varit finner jag dagens parentes

Jannicke — Fri, 20 Aug 2010 08:13:33 +0000

En gång levde jag här.

Länge var det livet för nära för att kunna synas.

Nu är det en annan tid; och texterna är det förgångna, men de förtjänar inte att dö för det.

Tack för den påminnelsen.

när dimman försvinner är livet klart

Jannicke — Wed, 18 Aug 2010 11:14:10 +0000

Ljumt vatten, och jag tänker sista gången för i sommar. Dagen efter är det höst i luften, höst i vattnet; en hulling i medvetandet.

Nu kommer inga ord. Snaran dras åt.

När blicken lyfts ses det som hörs – den konstanta nederbördens molande. Och brisen som måste stängas ute; den som pockar: vill jag göra det här? Sluter ögonlock, begraver hörseln i regnets ljud för att inte se, inte höra – svaret är kanske självklart. Där bor farhågan.

under ytan sprattlar/sover kropparna

Jannicke — Wed, 18 Aug 2010 06:59:15 +0000

Teckningar Marissa Textor

söndag 16 augusti 00.45

Jannicke — Mon, 16 Aug 2010 12:11:57 +0000

Jag drömde om dig i nättras. Att du fanns där för mig; utan tvekan eller förnimbar någonting. Nu skriver jag de dagar vi haft tillsammans: 23 sammanlagt sedan första gången. Jag samlar på dem som i drömmen jag berättade om. En boll med 365 dagar i födelsedagspresent.

I dag bestämde vi att vi ska åka till Skottland snart. Nu måste det ske. Annars kan jag inte leva. Här.

Och jag ögonblickades. Just i dag börjar det om – eller än hellre – ett nytt kapitel: ett nytt liv.

Dagboksanteckning, 2009.