jag äter inte flugor
Jag äter inte flugor – de landar på kroppen och irrar mellan hårstrån med snabeln som ett stetoskop till mitt inre; att lyssna på livet som finns eller inte finns. Myggornas idoga vingslag slår mot stängda ögonlock i form av luftknuffar. Ljudet kommer närmre och försvinner. Det var natt.
Minnen från tidigare liv förvisas – brev, dagböcker, texter som inte finns annat än i fysisk form, teckningar, ord som talar om kärlek. Mestadels olyckliga historier. Om osäkerhet, naivitet, saknad (längtan). Vilken människa det var som var jag.
(Vämjeligt.)
Att fylla tomheten med ingenting; musiken berättar att ensamheten skallrar – att fingrar händer armar inte är runt kroppen, att ögon ser bort, att bröstkorgen hävs utan syre; nyfunna minnen talar om vatten som strilande svavellukt, som nakenhet i källbäck, som droppar från himmel på kind mellan händer – kvar på huden finns historier men ingen beröring; på väggarna, golven, taken bor tecken på monstrets framfart – en tupp med randig näbb och ägg på vingarna, en häst med orange man och neongula hovar, Vargen fastknuten i lampan för att förhindra ytterligare nattäventyr (en annan historia), glaskulor som smiter under sängar – men inga ljud hörs, ingen liten kropp att vakna bredvid, ingen smutsig hand att hålla i över gatorna.
Uppvaknande till måndag med pockande vardag.
Jag behöver en vän. Jag behöver flera.
♥